Vardagen börjar krypa på och barnen är friska. Igår va jag trött och hade en riktig skitdag faktiskt. Konstigt nog är ju barnen som mest jobbiga och testiga när man är trött, så är det alltid!
Idag har jag fått bra med sömn, vi började med skön promenad med Kristin och lilla Michell. Felicia cykla och dom små fick åka vagn. Det gick ganska smärtfritt med siktet inställt på kall cola, jo mitt i veckan sån är jag!!
Äntligen en hel förmidda ute och massa vuxenprat... längtat kan jag säga. Lite som känslan att åka till maxi kl 21 själv...
Evelina (tjejerna) har fått en kanin, hon föll nästan baklänges i morse när hon såg buren under trappan! Så härligt, kom ihåg själv när jag va liten och fick min underlat det ögonblicket kommer följa mig i graven!
Denna lilla Molly ska bo ute men kommer flytta ut först till våren då hon klarar sig i kylan. Hoppas på livslångt ansvars åtagande från Evelinas sida.
Hon har konstant grejat och städat denna bur idag :-)
Nu egentid med minstingen i soffan då sambon tog sig en biokväll idag <3

Äntligen har kaoset funnit sin plats igen, nu kör vi :-D

ps, nån som är sugen på sandlådedejt i mån?

Finns det nått som uppmäter sig med barnens äkta glädje?

Första parkett...

Molly har fått tofs så man ser ögonen!

Mina två mellersta äter ganska dåligt men detta plock slinker allt ner, toppen mellis!

Hemmaklippt... cathing!! :-D

Hann klämma in 4 nya mössor till barnen i morse, mammaboost!!

Ja blixten är på, haha! Nu kvälls mys med minstingen <3

Hoppas på en vanlig vecka, så vi får gå ut!
Liten har varit ledsen ibland på kvällen, magen kör som bara den men det är väl pencillinet.
Vi överväger om vi vågar åka till Sälen vilket jag inte tror. Är livrädd för att träffa mkt folk nu när hans immunförsvar är i botten för att inte tala om Alexanders.
Vi har fått släppa många viktiga saker dom sista veckorna. I fredags missa jag Karl-Eriks begravning... hade velat gå och ta farväl av min brors farfar som funnits i mitt liv i 30 år :-(
Hoppas han har det fint på "andra" sidan med resten av min släkt. <3

Idag var jag med på tabata träning ute för första gången. Ska försöka vara med 2 ggr i veckan :-) steg 2 är att bli av med lite sockerberoende.

I morgon, måndag och ny vecka som jag ser framimot!
Bring it on! // Anna

Orolig liten kollar babblarna <3

Nu äntligen börjar våran lille kille bli frisk!

I lördags fick barnen sina godisburkar, Felicia låg inne med minst godis. Det nya "systemet" funkar väldigt bra på Evelina och lite mindre bra på Felicia, Alexander är lite för liten ännu.
Får ge det några veckor till!

Idag käka vi kycklingsrullader med ris, sååå gott!! Barnen åt som hästar :-)

Igår nör vi lades in kändes en lättnad genom kroppen. Jag skulle få eget rum (isolering) dock kunde dom hålla det i 15 min innan 2 sköterskor kommer infarandes med syrekasflaskor under armarna och hämtar en av stålspjälsängarna som står i rummet. Dom hinner i förbipassasen säga att ett Rs barn till kommer ligga i samma rum. Jag ber den ena sköterskan ta Rs prov återigen och hon säger att hon kommer snart!
In kommer denna sjuka lilla 1 åring, syrgasmask och en andningsfrekvens på typ 70-75... 40 graders feber!
Jag säger till yttligare en sköterska om Rs prov då S inte är utredd och riskerar att bli smittad!!
Hon kommer tillbaka och säger att det är redan fastställt, hur då??
Topps i näsan, nej ingen har gjort detta!
S får inhalera var 3:de timma hela natten och vaknar pigg på morgonen med mkt mindre slem och fria luftvägar :-)
Glad och lättad blir jag påmind om läget då doktorn är hos den lilla flickan. Där berättar dom läget för hennes mamma om hennes lunginflammation och vätska i lungorna. Hon andas syrgas hela tiden då hennes syresättning är låg, hon får också veta att hon har Coronavirus (säger mig inte nått)
När det blir min tur frågar jag läkaren istället varför man inte tagit prov på rs på S, jo det är gjort, NEJ säger jag igen... nu känner jag för första gången att stressen gör mig arg istället för ledsen.
hon ska kolla journalen och återkommer efter 30 min.
Hon säger att ett misstags begåtts och att det missats!!
WHAT????!!!
Så om S haft vanligt förkylningsvirus som satt sig på luftrören riskerar han nu Rs när han är som mest utsatt??!
Ja, vi är ledsna för detta och jag kommer rapportera detta vidare...
vad hjälper det mig?
Jag frågar också om Coronavirus och får till svar att det är ett vanligt förkylningsvirus.
Nått rs prov fick jag inte nu heller då hon mena att det kan gå ur kroppen efter 14 dagar och syns inte då, idag är dag 13!! Och jag vill ha det gjort... syresättning behöver inte heller kollas för han låter fint, ok jag LITAR ju på er... NOT!!

Väl hemma kollar Andreas upp Coronavirus, inte heller det ett roligt virus. 6 olika variationer varav 2 värre och en där man fick lunginflammation. Det står också att 50% som insjuknar dör... paniken är total!

Jag ringer 1177 och där vet dom inte ett skvatt abg detta och hänvisar till östra. Jag ringer läkaren som släppt hem oss och hon säger att det är ett vanligt förkylningsvirus och att jag kan vara lugn.

Jag frågar just om symtomen och hon söger att lunginflammation kan man få av alla virus. Det som skrämmer mig är att denna lilla flicka från frisk blivit så fruktansvärt sjuk på 3 dagar! Hon får andas syrgas dygnet runt och har vätska i sina små lungor. Varför får man så dålig info?!

Jag frågar läkaren ang detta och att smittan är luftburen, hon säger att det är sekretessbelagt och att vi knappt träffats så jag kan vara lugn.

Vi har vara bott ihop i ett dygn!! I samma rum, hur kan man chansa med små sjuka barn på detta viset, att bara fösa ihop hur som helst och inte bry sig mera?

Är det konstigt att man som mamma tappar tillit och tro på vår sjukvård och ifrågasätter...

Nästa gång dom "glömmer" ta ett Rs-prov kan det vara ett svagt litet barn som dör att det som den blir utsatt för.

Djupt beklagligt..

Lilla flickan jag träffat på östra hoppas jag nu blir en frisk liten tjej igen och snart kommer hem. Och hennes syster som idag också insjuknat i hög feber bara är förkyld.

Sen första foten på östra har jag känt mig liten, rädd och utlämnad. Små korta stunder med härlig personal har jag känt mig trygg.

Nu hoppas jag detta var vår vändning och att S och A blir friska och inte insjuknar i detta andra virus.

//Anna/hispigmamma

Ja precis så kändes det när dom la in oss igår!
En stor lättnad att slippa gå hemma på helspänn och knappt våga mata honom ifall han får en hostattack han har svårt att reda upp!
Nu ligger vi på avg 325 med en bebis (1,5 år) till på rummet.
personalen är väldigt ödmjuka. Dock har jag bett om rs prov som är en topps i näsan men då det står rs i journalen händer inget. Så nu oroar jag mig då jag delar rum med denna lilla sjuka flicka, som har syrgasmask dygnet runt...
Sebastian mår bättre i rören och han inhaleras var tredje timma dygnet runt med nått som hjälper bättre än adrenalin ( kom ej ihåg namnet )

Har svårt att somna om efter dom var här vid 3, barn som gråter hysteriskt i rummet bredvid. Gör ont i mammahjärtat.

Tack alla fina för eran omtanke och ert stöd i sms, samtal och fina kommentarer. Känns gott inanför kragen.

<3 <3 <3

Syrgas på akuten

Pigg och tapper...

Och nyfiken :-)

Lilla hjärtat <3

Kåvepenin är väl så där men hjälper mot aj i öronen

Våran Farfar kom och han slapp syrgas ;-p

Jodå le mot syrran det bjuder vi på!

Både ambulanskillarna och sjuksyrrorna har gillat kläderna Sebastian har på sig. Passar bra :-)

Ojj vad trött jag varit! Igår kände jag mig som ett tuggat hubba bubba i huvudet!
Denna olidliga oro som befinner sig i kroppen...

Kom in till östra i lördags första gången, Sebastian hade då varit sjuk i 7 dagar med hosta och segt slem. Möttes av en medelålders man som verkade kunnig och sa att med största sannolikhet är det Rs-virus... kände mig som en dålig mamma som utsatt min lille för detta jobbiga och farliga.
Vi blev hemskickade då han äter bra och ingen feber, dock indragningar vid andning och tjutande ljud i luftvägarna (lät som astma) men han sa att indragningarna ska vara betydligt värre och om han får blå läppar ska är vi välkomna in igen??!

Hem igen och den kommande natten är S ledsen och sover oroligt, han börjar visa tecken på ont överallt när man tar i honom. Han vill bäras hela tiden, under dag 8 äter han sämre och hostar och spyr sega slemhok. Den kommande natten blir helt utan sömn... han skriker, vägrar äta och har svårt att andas! Han får hög feber och visar tecken på smärta.
Jag åker till Östra i hopp om hjälp!
Kommer in och möts av en yngre kille som är tyst och ganska nochalant... han tar syresättning som är 97, klockan är nu 7 på morgonen dag 9, han tycker S är väldigt tät och lovar inhalering direkt innan läkaren kommer. Vi får sitta i det öppna väntrummet trots endast 3 barn på avd (vi va ensamma i väntrummet) det står tomma rum i korridoren men känner att det är ok till nån sjuk kommer... får S att äta lite och han hinner knappt svälja som kommer en hostattack och han spyr en slemkaskad över mig, stol och golv, jag får lite panik då han inte riktigt andas utan har fullt upp att få upp och ut allt, jag ropar men ingen kommer jag får helt enkelt med S på armen försöka torka upp allt. Ser då att 3 sköterskor sitter framför datorerna bakom det stora fönstret mitt i mot... suck
Jag blir knäsvag och alldeles skakis och börjar gråta, S är slö och det tjuter bär han andas, han får en gropp på sin lilla hals nät han drar in luft.
Det kommer en sköterska som hört att jag mår dåligt och ger mig ett saftglas och säger att jag behöver höja mitt socker, nä jag behöver någon som talar med mig om hur det hela är och ger oss stöd och hjälp... kl 10 (3 timmar senare) kommer en ung mjuk tjej och hjälper oss med att inhalera, syresättningen går yttligare ner till 90, vilket inte säger mig något mer än oro!

Han blir inte bättre så drt inhaleras yttligare men syrgas ges också för att få ett bättre värde... efter en timma kommer doktorn tillbaka och säger att avd är fullbelagd men att dom ska kolla syresättningen igen, nu har den gått upp till 94 och dom plockar av och ber mig komma tillbaka om det blir sämre?! Och där ungefär brast mamman igen och ville bara ta mig till bilen och ta mig hem med mitt sjuka barn i baksätet.

Hemma fyller Felicia 5 år och mormor, morfar, farmor och farfar kommer för att hon ska få en toppendag trots allt.

Farfar och farmor reagerar också på litens tillstång och farfar åker med till östra igen. Under tiden har jag ringt borås sjukhus där dom inte kan hjälpa mig utan kopplar mig till 1177?! Där det är kö i 38 min!!

Vi åker tillbaka och möts denna gången av en ung syrra som är trevlig och lyssnar på oss hon tycker S är slö och har täta rör med indragningar.

Sen kommer en väldigt bra doktor också hon ung men väldigt nogrann. Hon plockar ur vaxet ur örona och vips öroninflammation... konstigt att han skrikit i två dagar, och fläkt sig på öronen. Äntligen någon som lyssna och tog sig tid. Det inhalerades och fick medicin sen hem igen.

Två någorlunda dagar hemma och nu va det slemmets tur att ändra karaktär...

Dag 12, S vaknar i en hostattack som inte slutar, till slut drar han inte in nån luft... luften tar slut och han blir alldeles vinröd i ansiktet, blodkärlen på huvudet är stora som på en bodybuilders armar... jag ringer 112!

Dom kommer och hör hur tjockt slemmet är och han har indragningar igen, inte så kraftiga men dom är där!

Deras poxymaskin är trasig men dom tycker att jag ska åka in med honom och få hjälp med slemmet, är själv hemma med alla barn så Andreas får åka hem och ta över och jag är ännu en gång på väg in... med en sjuk hostande bebis i baksätet.

Nu läggs vi in, sytesättning 93 och inhaleras 2 gånger! Nu får vi hjälp och slipper vara livrädd på hemmaplan. Förhoppningsvis får vi upp lite slem och vi kan få komma hem framåt kvällen.

Sliten mamma med sjuk liten på magen.

Då var vår näst störst lilla tjej 5 hela år, och då får man äntligen ta hål i öronen :-)
En super glad och speedad tjej som öppnat paket högt och lågt och där 80% bestod av lego friends som hon önskat!
Storasyster byggde mer än gärna för glatta livet. Tror Felicia somna gott efter en lyckad dag!!
Min dag tar vi i mån efter några timmars sömn...
Godnatt <3

Idag för 5 år sen, älskade Lukke!!
Jag tog beslutet mitt i snöyran och lät min bästa vän som delat min sida i 11,5 år somna... för gott. Så pigg och fin men så sjuk i sin mage, under alla år med mediciner och specialmat.
Älskad av alla, verkligen alla
Alla år du hängde med i vått och torrt, kommer aldrig hitta nån som dig <3
Ditt liv tog slut här 2010-01-05 kl 15:20 och värkarna för ett nytt liv startade, ut kom Felicia dagen efter, en liten tjej med lyster i blicken, vårt lilla yrväder!

Hoppas du har det fint på "andra" sidan med pappa och farmor <3 <3 <3

//Din Matte

Ps. Om du vill lägga en kommentar vore det kul här där det sparas...

Denna underbara pigga vovve! Här på bild några månader innan...

11 år gammal och grå på nosen!

Gizmos ända vän <3

Dessa bilder tog jag på hösten 2009 och är dom sista fina, vi är vid min pappas grav <3

Bebis har varit så torr så han river sig och får sår, har använt miniderm fram och tillbaka på alla barn men tycker väl sådär... och jag är nog lite skadad som läser på allt!
Nu har jag gjort hemmakok och oj så bra det blev och dom flesta torra fläckar på liten är borta! Pappan i familjen som oxå har extremt torr hy har fått en egen burk med vuxenjox :-)
Den ena luktar typ mild grape och bebiskrämen luktar kokos, mumma!
Allt ekologiskt och bara naturliga råvaror som kokosolja, sheasmör och kakaosmör.

Idag kom min vän Jenny och knackade på, med sig hade hon en chokladkaka hon gjort med ett stort hjärta och en rejäl packe choklad och delecatobollar! Tack vännen <3

På onsdag börjar jag jag det nya sockerfria livet, hoppas på en radikal minskning iallafall. Ge mig gärna tips på sånt som är bra att stoppa suget med :-)
Och om du vill tipsa så gärna här i bloggen för på fb försvinner det i flödet.

I morgon är en annan dag <3

//Anna

Det fattas bara små söta ettiketter!

Härligt med uppmuntran!

Status... fortfarande samma!