1 månad... över det har det gått utan att jag ens öppnat appen. Tröttnade kände jag.
September månad, en månad inte riktig lik andra månader.
Vi har firat vår lille spjuver Sebastian "Bobbo" på hans 1 årsdag med egen tårta!

Evelina var sjuk i veckor från och till. 6 läkarbesök senare kontaterades borrelia och det blev pencillin. Det va en del oro och hemska tester för vårt lilla troll som genomgick det hela med bravur.
Bobbo fick höstblåsor efter att Alexander och Felicia börjat på dagis efter 1 års uppehåll... nåja 2,5 dag hann vi innan det blev sjuka stugan nr 173 och det toppades med löss som Evelina drog hem från skolan.
Tvätten växte sig mer lik ett berg en en tvätthög och jag hann/orkade inte riktigt med där.

Sen blev jag förkyld. 1 vecka med snor och taskiga rör.
Men när jag blev "bra" eller snorfri så intog en hållkänsla mitt bröst som sen blev till värk och väldigt mkt anfåddhet.
Efter 2 dagar ringde jag vc som hänvisa mig till akuten då inga tider fanns att tillgå.
Körde själv in till Kungälv med dom 2 minsta huliganerna och Anna som var snäll och följde med. Barnen fick stå ut i 6 timmar på akuten innan pappan kom loss och kunde hämta. Efter 7 timmar fick jag åka hem med diagnosen -troligen lungsäcksinflammation.
Väl hemma somna jag av utmattning för att vakna efter 2 timmar med värk som eskalerat och satt sig i ryggen och axeln.
Trodde nånstans att jag skulle sluta andas och dö... där och då!
Håller ut... Ringer 1177 kl 04:30 dom tycker jag ska söka. Pratar med vc vid 8 som tycker jag ska åka in då dom inga tider har.
Tar en taxi till Kungälv igen med trogna Anna i släptåg.
Hade Anna inte vart med nu hade jag tuppat av. Av rädslan.
Känner mig inte trodd. Ber om hjälp och larmar på knappen flitigt.
Svimmningsanfall och svettningar avlöser varann med min mamma tätt bakom ryggen som kramar hårt så man fick känslan av att vara liten och ledsen igen. Trygghet.

10 timmar senare skrivs jag in till min lättnad. Nån tror på mig.
Jag får hjälp av morfin med 2 timmars intervall. Kramp är nått nytt! När den kom skrek jag och samtidigt vet jag att bryta ihop inte funkar. Inte hamna ur fokus för då tappar jag andningen som krävde all min konsentration och kraft för att få luft.
"Föda barn" andas, profylax?? Ja så fick jag ta mig igenom det. 2 dagars rent helvete av värk utan uppehåll och Kramper som fullständigt tog över. Mitt upp i detta skulle man klara ligga still för runtgen som visade att det satt en propp i lungan och att lungsäcken hade vätska så det blivit lungsäcksinflammation.
Nu efter 4 dagar kan jag kontatera att jag fått en 40 nålstick i alla dess former. Morfin i 3 olika former. Och tabletter jag inte ens kom ihåg namnet på. Varit fastkopplad med sladdar till dropp, syrgas och hjärtövervakning.
Min framtid kommer börja med sprutor varje morgon och kväll med blodförtunnande. Måste lära mig att släppa detta och gå vidare. Få in mer kunskap om varför detta drabbade mig och om jag löper större risk i framtiden.
Idag mår jag bättre. Faktiskt mycket bättre! Men lång väg till att bli helt frisk. Den gamla slarvpannan som älskar socker och fart i vardagen får vänta och kanske ändra en aning på konseptet.
Tack hela familjen för att ni kom och gjorde min dag idag! Nu laddar vi för i mån och ronden.

Ett hus på landet med många barn är fortfarande drömmen <3

Ingen rolig bild men bjur på den.

Dagens middag retade inte direkt aptitlökarna :-/

Många dagar utan varandra. Felicia frågade pappa -kommer mamma dö nu :-(

Min stora tjej som gjorde ryggmärgsprov med sprutor rätt in i ryggen med hjälp av Embla och lustgas <3