Oro har fått en ny innebörd... tror (hoppas) verkligen på fibroadenomatos, som inte är roligt att ha heller, men allt är ju bättre än cancer... denna hemskhet som ibland och alltför ofta slutar med döden.
Nu när man går och väntar på en remiss så hinner ju hjärnan spåra iväg och livet som är fantastiskt börjar infinna sig i ett svart hål med tanken tänk om...
Är helt ärligt livrädd, mest för att vår värdelösa sjukvård ska missa något viktigt som är fel i min kropp, som leder till livsfara.

Efter nu då haft problem med massa olika saker som hängt ihop med mitt sjuka bröst som dom operera ut en stor cysta (10cm) ur 2013 kom jag iväg ännu en gång till vc för att få hjälp, nu är jag ju faktiskt inne på mån 6 där jag varit smärtfri och symtomfri i 1 mån. Denna gången får jag en hästkur pencillin... igen... avslutade den förra kuren för en vecka sen och bölderna under armen kvartstår.
Har börjat få ont inne i bröstet igen och har en stor spricka runt bröstvårtan, och ja jag ammar och kommer fortsätta ett tag till!
Men igår upptäckte dom även knölar stora som golfbollar i mitt "sjuka" bröst som knör med en överproduktion av mjölk och på nått sätt (dansktalande läkare) som jag inte förstod så hängde det ihop med varfyllda bölder under armen och runtomkring...
Mamografi just nu går inte, inte ens om jag slutar amma då det bara kommer bli ännu mer problem med stopp. Utan remiss skrivs till ultraljud...
Så att min svamp inte försvann på typ 7 veckor var ju troligtvis just för att det inte var svamp...
Så nu går man här och har målat upp en bild av helvetet... är så jävla rädd om mitt liv som jag verkligen älskar!!
Det hjälper inte att tänka att det säkert bara är en obotlig fibroadenomatos som innebär massa cystor som kommer och ploppar upp, vet knappt nått om detta heller känns just nu som det hursom är lidrigt att leva med ont och knölar :-(
Så nej tack till, det är säkert ingen fara
Det ordnar sig
Oroa dig inte
Släpp dom tankarna
För just idag går det inte och detta får jag väl själv komma till insikt med och hitta nått lugn och en styrka, men just idag har oron tagit över min kropp och jag världens bästa mamma har hamnat i ett svart hål...tur jag har mina barn runt mig hela dagarna så att jag har fullt upp <3

Glöm dina bekymmer i morgon kommer nya!
// Anna

 

Petra

27 mars 2015 09:43

Men Anna, usch..! Vilken ångest och oro.. Säg till om det är något jag kan göra. Kram!

http://www.iconfess.se

Anna

27 mars 2015 10:35

Tack snälla

 

Jenny

27 mars 2015 10:49

Allt kommer att bli bra!
Men jag förstår hur orolig du måste vara.
Jag finns här om du behöver mig ❤️

Anna

28 mars 2015 09:39

Tack fina J

 

Paula

27 mars 2015 19:11

hej Anna, Låter inte roligt. Det är fruktansvärt jobbigt att vänta på undersökn, remiss provsvar etc. Men sa läkaren att du hade varfyllda bölder under armen? Låter ju som en rejäl infektion, har du haft cystor tidigare lutar det ju också åt att det skulle vara detta igen. Vet inte om det lugnar dig men det var lite tankar bara. Det är jobbigt när man inte känner att man kan lita på vården. Sägs ju även att man är lite mindre riskbenägen att får bröstcancer när man fått många barn..... Där har du ju jobbat bra. Kram och hoppas du får en bra läkare som du kan känna trygghet med.

Anna

28 mars 2015 09:46

Hej Paula!
Tror och hoppas på "bara" detta med cystor, men känns jobbigt det med att alltid ha problem, ont och behöva ta bort när dom vuxit.
Sjukvården har jag kanske haft otur med men litar inte ett dugg på dom, bara nu när man springit 4 ggr på knappt 1 mån innan nån gör en ordentlig underökning... och när Sebastian ba sjuk i jan begick dom stora misstag.
Mina bölder blommar och jag kan klämma ut massor sen torkar dom ich blir typ blåa stora märken och så håller det på...
tack för din omtanke och hoppas ni har det bra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bytt bloggportal för en tid sen. Såg nu att det kommit kommentarer så här är den nya adressen om nån vill kika in där! Kram Anna http://nouw.com/mammatillfem80 ...

Nouw: 3601552175

Jo lusten har ju liksom försvunnit precis som orken och tiden. Kan ju hänga ihop då jag brukar sy sena kvällar/nätter men nu när jag är sjuk så orkar jag faktiskt fortfarande inte nått i mina ögon. Men trots det, söndrig maskin så blev jag inspirera...

Idag fick det bli den där svängen och fixa massa saker! Igår lämna jag in min symaskin som krånglat sen dag 1, tredje gången och började känna både irritation och död sylust! Men gick ut från butiken nöjdare än på länge, med en ny maskin I kartong!...

Då va det dags för årets stress inför julafton som skulle firas i Ödsmål! Sy massa trots söndrig maskin... julklappar högt och lågt... packning... mat... tvätt... ännu mer tvätt och ivriga barn! Men iväg kom vi även om det blev en dryg dag försent ...