Oro har fått en ny innebörd... tror (hoppas) verkligen på fibroadenomatos, som inte är roligt att ha heller, men allt är ju bättre än cancer... denna hemskhet som ibland och alltför ofta slutar med döden.
Nu när man går och väntar på en remiss så hinner ju hjärnan spåra iväg och livet som är fantastiskt börjar infinna sig i ett svart hål med tanken tänk om...
Är helt ärligt livrädd, mest för att vår värdelösa sjukvård ska missa något viktigt som är fel i min kropp, som leder till livsfara.

Efter nu då haft problem med massa olika saker som hängt ihop med mitt sjuka bröst som dom operera ut en stor cysta (10cm) ur 2013 kom jag iväg ännu en gång till vc för att få hjälp, nu är jag ju faktiskt inne på mån 6 där jag varit smärtfri och symtomfri i 1 mån. Denna gången får jag en hästkur pencillin... igen... avslutade den förra kuren för en vecka sen och bölderna under armen kvartstår.
Har börjat få ont inne i bröstet igen och har en stor spricka runt bröstvårtan, och ja jag ammar och kommer fortsätta ett tag till!
Men igår upptäckte dom även knölar stora som golfbollar i mitt "sjuka" bröst som knör med en överproduktion av mjölk och på nått sätt (dansktalande läkare) som jag inte förstod så hängde det ihop med varfyllda bölder under armen och runtomkring...
Mamografi just nu går inte, inte ens om jag slutar amma då det bara kommer bli ännu mer problem med stopp. Utan remiss skrivs till ultraljud...
Så att min svamp inte försvann på typ 7 veckor var ju troligtvis just för att det inte var svamp...
Så nu går man här och har målat upp en bild av helvetet... är så jävla rädd om mitt liv som jag verkligen älskar!!
Det hjälper inte att tänka att det säkert bara är en obotlig fibroadenomatos som innebär massa cystor som kommer och ploppar upp, vet knappt nått om detta heller känns just nu som det hursom är lidrigt att leva med ont och knölar :-(
Så nej tack till, det är säkert ingen fara
Det ordnar sig
Oroa dig inte
Släpp dom tankarna
För just idag går det inte och detta får jag väl själv komma till insikt med och hitta nått lugn och en styrka, men just idag har oron tagit över min kropp och jag världens bästa mamma har hamnat i ett svart hål...tur jag har mina barn runt mig hela dagarna så att jag har fullt upp <3

Glöm dina bekymmer i morgon kommer nya!
// Anna